B

När jag var nere på botten,

då ingen tycktes förstå,

när jag ej ville leva mer,

bara lämna allting och gå.

Då fanns du där för mig,

sträckte ut en hjälpande hand,

tröstade mig när jag grät,

lät mig gråta ut i din famn.

Jag tror ej att du förstår,

hur mycket du betytt för mig.
Du har hjälpt mig mer än du kan ana på M78,
varje gång du försvann kändes det som en tomhet,
men varje gång du kom tillbaka kändes det underbart
fastän jobbigt att se dig där igen.
Du fick mig att le!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0